My life as an illusion

Det har hänt så mycket under den tiden som jag inte har skrivit blogg på. Jag fick ett återfall, för någon vecka eller dagar sedan . . minns inte riktigt. Jag svalde över 50 tabletter med ren vodka och väntade in döden. Den kom inte och hämtade mig. Så efter några dagar så skar jag mig väldigt mycket och djupt. Några dagar efter det, bestämde jag mig för att leva. Det gick upp för mig att folk förväntar sig att jag ska dö, de vill att jag ska dö .  och då ska jag visa dom att jag är stark och kan fortsätta leva. Jag vill leva lika mycket som jag vill dö. Jag väljer livet för att jag har min syster, mina underbara kompisar, min ängel Hälena, fotografering, hallonpaj och solsken. Jag väljer döden för att allt känns världelöst och nästan alla har lämnat mig. Jag är så trött på det. Men fortfarande vet jag inte vad som väger mest. Livet eller döden? Vad är mest värt? Jag har också kommit på att ändå om jag skar mig och skrek efter hjälp ville ingen hjälpa mig, ingen såg ens åt mitt håll. När jag väl dör, kommer människorna sörja ett tag, kanske bara några dagar, sen är jag glömd. För att livet går vidare.

Om man bara kunde lägga sig ner och bara sova. Inte känna eller behöva tänka. Men jag är så himla arg! Jag är arg på mamma, Saga, syster, Amanda och pappa. VARFÖR FÖRSTÅR INGEN? Jag är arg på mamma för att hon ALLTID ska dricka så fort vi reser utomlands. Jag är arg på Saga för att hon lämnade mig, jag är arg på syster för att hon tog min bästa kompis ifrån mig, jag är arg på Amanda för att hon lämnade mig och jag är arg på pappa eftersom han har svikit mig. Och ingen förstår sig på mig, but I don't blame them anymore. Som mamma sa:- " Du är bara till besvär, gå och dö förhelvete!".

Men jag ska ta en dag i taget, kämpa vidare. För det sista jag kommer göra är att visa mig svag och ge upp. Visa aldrig dina tårar.

This is the way you left me, I'm not pretending. No hope, no love, no glory. Nu happy endings.

___

Yepp, jag visste att detta skulle hända. Saga har sagt till mig att hon inte älskar mig lika mycket som hon gjorde innan, men att hon fortfarande älskar mig. Hon vet inte vad hon känner och hon vill ta en paus. Jag visste att detta skulle hända. Jag blir arg på mig själv för att jag gråter, jag ska inte gråta! "Det som inte dödar mig gör mig starkare". Okej, det kanske gör mig starkare, men det gör ont som in i asså! Jag ska hålla huvudet högt så att ingen ser mig gråta. Jag som skulle ha kul ikväll, och nu bir det bara ett rent helvete! Jag ska träffa Saga ikväll och hon skulle"prata" med mig. Det kommer ju bli skitjobbigt. Jag vill INTE gråta! Jag SKA inte gråta. Det tillåter jag inte mig själv att göra. "Visa dig stark". Jag visste att detta skulle hända någongång nu framöver, jag var beredd på det. Jag visste att det skulle göra såhär ont. Men det går över, det måste det göra. Fast det tar tid, och det kommer bli ännu ett ärr. Men jag måste vara stark.

Snart bär det iväg till Puerto Rico dåva. I en hel vecka, gash så härligt. Men jag längtar som in i till jag kommer hem för att då får jag träffa syster, Saga och Mandu igen <3. Snacka om att vi ska ha kul dårå^^. Det är så himla skönt att ha ljud på mammas dator, för vi har ju inte ljud hemma på våran för att vi har säkert sprängt högtalarna. Mwhaah! Jag kommer sakna syster massor nu när jag är i Spanien, Saga med by the way. Jag hoppas både att denna semesterveckan går snabbt och fort på samma gång. Jag hoppas den går snabbt för att jag kan träffa syster, Saga, Mandu och alla folk på Kraft, och jag hoppas det går långsamt för att jag ska vara borta från jävla Sverige och bara ligga i solen och ha det skönt, och slippa jobbet .__. .

Vi ska iväg halv 6 imorgonbitti, det betyder alltså att jag ska gå upp halv 5 o_O, orkar inte! Palla flyga sen i fem fucking timmar osså. Men men, det fixar sig. Jag skriver igen när jag har kommit fram till Spanien imorgon, mkey? För att jag har typ inget speciellt att skriva just idag.

Puss på er va :*