Det har hänt så mycket under den tiden som jag inte har skrivit blogg på. Jag fick ett återfall, för någon vecka eller dagar sedan . . minns inte riktigt. Jag svalde över 50 tabletter med ren vodka och väntade in döden. Den kom inte och hämtade mig. Så efter några dagar så skar jag mig väldigt mycket och djupt. Några dagar efter det, bestämde jag mig för att leva. Det gick upp för mig att folk förväntar sig att jag ska dö, de vill att jag ska dö . och då ska jag visa dom att jag är stark och kan fortsätta leva. Jag vill leva lika mycket som jag vill dö. Jag väljer livet för att jag har min syster, mina underbara kompisar, min ängel Hälena, fotografering, hallonpaj och solsken. Jag väljer döden för att allt känns världelöst och nästan alla har lämnat mig. Jag är så trött på det. Men fortfarande vet jag inte vad som väger mest. Livet eller döden? Vad är mest värt? Jag har också kommit på att ändå om jag skar mig och skrek efter hjälp ville ingen hjälpa mig, ingen såg ens åt mitt håll. När jag väl dör, kommer människorna sörja ett tag, kanske bara några dagar, sen är jag glömd. För att livet går vidare.
Om man bara kunde lägga sig ner och bara sova. Inte känna eller behöva tänka. Men jag är så himla arg! Jag är arg på mamma, Saga, syster, Amanda och pappa. VARFÖR FÖRSTÅR INGEN? Jag är arg på mamma för att hon ALLTID ska dricka så fort vi reser utomlands. Jag är arg på Saga för att hon lämnade mig, jag är arg på syster för att hon tog min bästa kompis ifrån mig, jag är arg på Amanda för att hon lämnade mig och jag är arg på pappa eftersom han har svikit mig. Och ingen förstår sig på mig, but I don't blame them anymore. Som mamma sa:- " Du är bara till besvär, gå och dö förhelvete!".
Men jag ska ta en dag i taget, kämpa vidare. För det sista jag kommer göra är att visa mig svag och ge upp. Visa aldrig dina tårar.
Din kommentar :